imorse när jag skulle till jobbet så var det 2 dagisfröknarmed 3-4 ungar var och en barnvagnt som stod och väntade på samma buss som mig.
alla ungarna var klädda i tidsenlig reflexväst samt keps. en unge tog av sig kepsen och en av dagisfröknarna fick frispel och skrek halvhysteriskt "AAAAaah, du måste ju ha kepsen på dig!! du kan bli solbränd och det gör jäääätteooont!". ungen kollade snett på henne men vägrade ta på sig kepsen. Tanten ryckte då helt sonika kepsen ur handen på ungen och tryckte ner den på lilltjejens skalle.

när fan blev folk såhär rädda för sol?

4 av ungarna satt på bänken i busskuren.
helt plötsligt börjar ungarna unisont skråla:

"SE UPP FÖR MOPPEN! SE UPP FÖR MOPPEN! SE UPP FÖR MOPPEN!"

jag fattar fan ingenting...jag varken ser eller hör nån jävla moped.
varför gormar de om att man ska se upp för en moppe då?
finns ju ingen i närheten.
skitmysko.
efter ett tagser jag i ett cykelställ bakom busskuren: mycket riktigt, det står en moppe parkerad där. men den står jävligt still och är inte alls farlig.
men ändå fortsätter ungarna
"SE UPP FÖR MOPPEN! SE UPP FÖR MOPPEN! SE UPP FÖR MOPPEN!"
men de tittar inte ens på moppen.
men ändå ska man se upp för den?
moppen är bakom ungarna. ungarna sitter på bänken och stirrar rakt fram å gungar lite med sina små korvben samtidigt som de tjuter "SE UPP FÖR MOPPEN!"
jävligt weird...vad har dom i sina hjärnor?