ja..söndagen kommer jag nog vara så gott som död.
för på lördag ska jag springa midnattsloppet.
det är inte så värst långt egentligen. en mil...men kruxet är att jag bara har tränat ca 6-7 gr i sommar. har aldrig sprungit en mil. det längsta är väl kanske 9km.
det är inte det att jag har asdålig kondis. har inte grym kondis men över medel antar jag.
största problemet är att jag inte har psyke för att springa så långt och länge. det är så oerhört tråkigt att springa egentligen. efter ca 1km så börjar jag tänka en massa. oftast inte tankar som är positiva för löpningen som jag just i den stunden håller på med. jag brukar tänka typ "varför stannar jag inte bara nu" och "det vore oerhört skönt att bara gå ett par meter" eller om jag är i en backe så tänker man "fan va jobbig den här backen är. det är lättare att gå uppför". såna tankar gynnar inte en löpare kan jag säga.
till det kan vi tillägga att jag har för korta hälsenor som jag har kronisk inflammation i. ibland efter att jag har spelat innebandymatch så brukar jag knappt kunna gå dagen efter. och efter att ha sprungit en mil på hård asfalt så lär det fan inte bli bättre...
argh!
jag hoppas komma i mål på under en timme. det är dock mer en önskan än nåt som man ska tro seriöst på. hoppas även jag kan ta mig i kragen och försöka löpa åtminstone halva sträckan innan jag stnnar för att gå första gången. troligen kommer jag bli omsprungen av ett gäng Gretor i sina sämsta år och det kommer att frustrera mig oerhört att gamla skröpliga människor spöar mig.
men föga kan jag göra åt saken. men jag kommer göra mitt bästa...

summa summarum..min arma kropp kommer troligen vara totalt stendöd på söndag!
jag måste kolla upp om de finns nåt massageställe här i årsta som jag kan få lite behandling på under söndagen!


en god sak är att jag (om jag har tur) kanske kan misshandla min kropp så mycket att min ebola som jag haft sen sommaren 1997 drivs ur min kropp. det vore faktiskt roligt att slippa ha ebola nu...