jag har ebola
hej!
jag heter krutte krax och jag har ebola. jag är en ebolist.
så..nu fick jag det sagt.
jag har alltså ebola. jag har haft det sen 1996-97 ungefär.
då var jag och mitt possee, los farbrores, på cypern. i ayia napa rättare sagt. hotellet hette tsokkos holidays och vi ägde hotellet under vår vistelse. vi var där 14 dagar och vi sov nog max 4 timmar per natt. övriga timmar så inmundigade vi alko. alkon va billig å vi hade fett med stash. efter ett tag utan sömn och för mycket alko så bryts tydligen immunförsvaret ner nåt fruktansvärt. det tog inte många dagar innan vi var både solbrända till fördärvelse och dessutom så var alla förkylda. detta var första stadiet i det som skulle leda till att jag fick ebola. vi fortsatte borsta som fantatiker och vi solade mer än nyttigt. vi sov inte mycket heller. det fanns två anledningar till att vi inte sov
1: om man sover missar man grejer. tex massa snygga brudar i små bikinis som solar vid poolkanten, förfester, fester och efterfester. man vill inte missa sånt. så då sover man alltså så lite som möjligt
2: man vågar inte sova för då gör ens polare suspekta saker med en. tex byter ut vätskan i ens vattenflaska som man sveper på morgonen mot ren vodka. eller målar en smileygubbe på ens mage med tandkräm medans man sover. sånt vill man inte råka ut för. så då sover man alltså så lite som möjligt.
well..efter 14 dagar på detta sätt så ska man flyga hem. flygplan med dålig luft och air-condition på max kan utlösa det oundvikliga: utbrott av sjukdomen ebola. fyfan vad jag hostade. jag var säker på att mina lungor var söndertrasade och att jag när som helst skulle spotta upp bitar av mina lungor. så jag bönade och bad flygvärdinnorna att landa i närheten av ett sjukhus. och fort skulle det gå. men mina böner hörsammades dock inte. jag landade på arlanda som vanligt. och min ebola har jag kvar. nu har det utvecklats till kronisk ebola och jag får nog leva med det i resten av mitt liv.
det kanske finns fler därute som har ebola. men jag vill bara säga till er att ni är inte ensamma. och ni ska inte skämmas och ni behöver inte vara anonyma. det är fler som har kronisk ebola.