get rich or die tryin bro..

ok..nu kommer ett svååårt inlägg. ni som är analfabeter och således och får kallsupar när ni läser saker som är tyngre och svårare än vilken färg blondinbella har på sina stringtrosor kan således sluta läsa nu. jag vet vilka ni är! så sluta läs för bövelen!

jaja...iallafall.
min fd jobbarkollega, numera bloggarkollega och fortfarande datanörden data-pata skrev ett intressant blogginlägg där han spydde galla över sossarnas politik och aftonbladets vinkling av moderaternas skattesänkningar. aftonbladet skrev tydligen att fastän moderaterna sänkte skatten så fick en normalfattig barnfamilj ändå mindre stålar i plånboken pga av pisshöga bensinpriser och matpriser som gått upp etc. jag ska inte säga om det är rätt eller fel med den moderata politiken med skattesänkningar men vad jag reagerar på är datapatas resonemang lite längre ner i blogginlägget:

"Egentligen skulle man slutat plugga efter gymnasiet och skaffat vilket jobb som helst. Om inte lönen räcker kunde man levt på bidrag. För om sossarna kommer tillbaka till makten i nästa val så kommer det bli "ta från de rika och ge till de fattiga". Varför ska man plugga och slita när pengarna man sliter ihop ska gå till någon som hoppade av gymnasiet och som nu är arbetslös pga att sossarna i alla år drivit en politik som försämrat företagsklimatet i det här landet."

ok...detta är en attityd som jag så ofta hör från folk som klart och tydligt röstar blått. att sossarnas politik gör det helt värdelöst att jobba och att man lika gärna kan gå på bidrag. jag förstår helt ärligt inte hur man kan säga så. för även om det kanske ibland lyfts fram helt sjuka case av bidragsfuskare (som vi kommer att få se oavsett om den där lama snubben reinfeldt styr eller om rödtotten mona sahlin tyr) så är nog bidrag inget man blir så värst tät på. jag utmanar härmed data-pata och alla andra likatyckande personer att omedelbums säga upp sig på sina jobb och börja håva in bidrag istället. utnyttja det lama slappa systemet och håva in bidragscash! jag lovar att ni fortfarande kommer få råd att knalla in på saluhallen i ösermalm och införskaffa helgens ranson av lite smarrig fois gras och en veuve cliqot att skölja ner det med.

jag svär len..det e feta stålar i bidragsbranschen!!

:

Datapata

Käre Rudde Tutte, för det första så är inlägget taget till det lite extrema eftersom man måste ta ut svängarna lite för att vissa ska reagera. På samma sätt som du hårddrar och tycker att jag ska säga upp mig och börja håva in bidrag istället. Om jag inte hade hårddragit den paragrafen som jag gjorde så hade t.ex. inte du reagerat och skrivit ditt inlägg, och om inte du tagit i så hade jag nog inte skrivit den här kommentaren. :)

Sen verkar du ha missat eller vägrat läsa att det står "egentligen SKULLE man slutat plugga". Finns inte så stor anledning att sluta jobba när man redan slitit sig genom skolan för som du säger, man blir inte rik på bidrag.

Det jag försöker lyfta fram är något som syns väldigt tydligt i småstäder som min egna lilla hemstad men som betongbarn i huvudstaden kanske inte märker på samma sätt förutom i den galna massmediala sensationsjournalistiken som till och med tagit över den tidigare "seriösa" dagspressen. Det är tyvärr många som hellre går på bidrag än tar vilket jobb som helst och nu pratar jag inte om "helt sjuka case av bidragsfuskare" utan helt vanliga "vem som helst". Det har slagit hårt på småstäderna när de större företagen antingen flyttat utomlands eller flyttat ihop sina små fabriker och kontor till ett större i en större stad.
Vid de tillfällena så står de arbetarna mot några olika val, och även om vi oftast inte är eniga så tror jag nog att du kan hålla med mig om följande:
1. Vid de tillfällen de erbjuds så kan de börja pendla till den större staden och fortsätta med samma arbete.
2. Om de inte vill pendla så kan de flytta till den stad dit företaget flyttat.
3. De kan söka jobb i andra städer och flytta till den stad där det finns jobb.
4. De kan söka alla jobb som finns i sin hemstad och vara beredda på att byta inriktning och/eller ta ett sämre jobb.
5. De kan förbli arbetslösa och leva på bidrag.

Tyvärr så väljer en del alternativ 5. När Scania flyttade sin tillverkning från Katrineholm till Södertälje så blev vad jag förstått de flesta erbjudna arbete där. Hälften tackade nej för de ville inte pendla. Av den hälften så är jag övertygad om att många har tagit andra jobb och flera har flyttat för att få jobb. Men fortfarande många som går arbetslösa. Anledningen är oftast att de inte kan tänka sig nåt av de första fyra alternativen, det innebär för mycket förändring i vardagslivet. Bidrag blir man inte rik på men bevisligen så funkar vardagen och det räcker tydligen till att spendera flera kvällar i veckan på krogen, vilket jag vet för jag har hört en del av samtalen vid de borden. I flera fall så skulle de om de tog ett sämre jobb än tidigare inte få mycket mer i lön än vad de får i bidrag och då har vår förmodligen inbyggda bekvämlighet redan tagit över så "varför jobba när vi inte får så mycket mer för det, då kan vi lika gärna låta bli tills det dyker upp ett bättre jobb". Vår egen slöhet, "stolthet" och bekvämlighet tar överhanden och det blir en nedåtgående spiral. Jag kan själv erkänna att jag skulle ha svårt att ta ett annat jobb om jag blev arbetslös igen men likförbannat så skulle jag bita mig i tungan och göra det, och jag HAR redan gjort det när "IT-bubblan" sprack. Fy fan vad jag hatar att jobba som butikssäljare men man tar sig igenom dåliga tider och när det vänder kör man på igen.

Mona Sahlin pratade om att Alliansen använder mer piska än morot. Det bär emot men jag håller faktiskt med henne på den punkten, jag håller däremot inte med henne att en morot ger mer. Det måste finnas en balans.
Jag kanske överraskar dig nu men jag är faktiskt inte så blå som du tror, jag hårddrar bara vissa punkter med extrema exempel. ;)
Med för mycket piska så sparkar hästen bakut, vilket tyvärr har skett till viss del nu. Men med för mycket morot så kommer inte hästen att röra sig framåt alls, vilket också är en situation vi ser i och med att det är FÖR ENKELT att få bidrag. Bidrag ska vara en tillfällig lösning när man försöker ta sig igenom dåliga tider, det får inte bli en ersättning.

Vad hände med sunt förnuft?

Datapata

Kom på en liten parentes bara.
Enligt alla de "otroligt roliga" partitesterna som tidningarna hade innan förra valet så är jag tydligen Folkpartist.

rewdboy

hehe..den satt där den skulle

Datapata

hahaha, erkänn, du orkade inte läsa. ;)

rewdboy

partitester är bara mög. folk röstar mer med hjärtat än sunt förnuft. i annat fall hade jag varit centerpartist tror ja enligt senaste testet.

ang dina punkter

1. Vid de tillfällen de erbjuds så kan de börja pendla till den större staden och fortsätta med samma arbete.
om det inte är för långt bort så tror jag att de flesta i realteten faktiskt väljer detta.

2. Om de inte vill pendla så kan de flytta till den stad dit företaget flyttat.
detta är väl inte alltid helt lätt beslut om man har kids å grejer. man kanske avvaktar för att se om man kan få nåt annat och sen så kanske det skiter sig och då blir det som det blir liksom.

3. De kan söka jobb i andra städer och flytta till den stad där det finns jobb.
jag svarar som punkt 2. man är bekväm. man hoppas på att det löser sig där man bor och där man känner folk.

4. De kan söka alla jobb som finns i sin hemstad och vara beredda på att byta inriktning och/eller ta ett sämre jobb.
samma svar som punkt 2 och 3. man vill inte byta ner sig helt enkelt. om man blir av med jobbet så har man ju A-kassa och därför tar man väl inte vilket jobb som helst direkt. man avvaktar och ser vad som händer. sen så kan det ju tyvärr skita sig och man får inget annat jobb. men man tar ju ändå inte frösta bästa jobb eller hur?

5. De kan förbli arbetslösa och leva på bidrag.
Man väljer nog inte det här aktivt. har man ett jobb som man blir av med så får man ju A-kassa. under tiden man har a-kassa så ser man sig förhoppningsvis efter ett nytt jobb. a-kassan är nog högre än vilket bidrag som helst. och de flesta jobb ger nog mer än vilket bidrag som helst. att stå på mackedonken lär ju tillåmed ge mer än att söka bidrag. för att inte tala om att de flesta nog skäms för att ta bidrag. det är nog inte så jävla roligt att skylta med att man är beroende av bidrag och bara det får nog de flesta att anstränga sig och försöka fixa riktiga jobb