satt idag å lyssnade på programmet "Christer" på p3. de läste upp insändare från ungdomar. bland annat var det nån som undrade om livet och vem man är och såna djupa frågor. tankar som snurrade i deras huvuden helt enkelt.

det här är sån där klassisk kamratpostenmög som man läser och hör om lite då och då. ungdomar (eller folk allmänhet egentligen) som funderar över livet och meningen med livet och varför dom finns till etc.

personligen så FATTAR JAG INTE alls varför människor funderar i dom här banorna. vad är det man vill veta? varför måste det finnas en meningen med livet? jag tycker att det är jävligt skumt att man överhuvudtaget tycker att det måste finnas en mening med livet. det verkar vara en allmänn sanning att det måste finnas en mening med livet. varför? vi föds, vi lever och vi dör. acceptera det.

om man verkligen vill veta varför vi finns till så kan jag berätta det: din mor och din far hade umgänge och 9 månader senare pluppade du ut. därför finns du. så är det bara! enkelt. simpelt.

sen har vi det här med meningen med livet. varför är det så viktigt med ett svar på den här frågan? om man nu överhuvudtaget tycker att det är viktigt så måste man samtidigt ju åxå tro att det finns nåt mer som kommer när det liv man lever just nu tar slut. det blir alltså lite religiöst. helt plötsligt. vi har krig i världen pga den här frågan. religionerna baseras på att människan är så jäkla sugen på att veta meningen med livet. folk offrar hela sitt liv för att leva livet på ett visst sätt för att i nästa liv eller när de hamnar på nästa plats eller nivå i utvecklingen. fan va synd de blir om dom när de upptäcker att "fan, this was it". de kommer inget mer.

så om man vill veta meningen med livet så kan jag avslöja att det inte finns någon mening. kanske att fortplanta sig. det är meningen med livet för de flesta andra levande grejer på jorden. att fortplanta sig så att rasen lever vidare eller att bli mat åt nåt annat djur. vi människor blir dock inte så ofta mat för andra djur (utom nån rastlös brunbjörn i södra norrland eller nåt stäpplejon som tröttnat på att krubba beniga gaffelantiloper)

men det här betyder inte att livet är meningslöst. när man lever så är det inte meningslöst. när man är död så antar jag dock att livet för just den döde var ganska meningslöst. kanske inte för hans familj eller om man var nån stor cool tuff forskare som bidrog till nåt grymt genombrott i tex cancerforskningen men ändå. när man e död e man död. det var det liksom.

varför skulle vi människor vara mer upphöjda än tex en gammal gråsten som ligger i skogen å ruttnar medans det växer sketen vitmossa på den. stenen funderar fan inte på meningen med livet. så ge fan i att göra det du också. då blir livet mycket lättare att leva och man får mer tid att göra en massa annat skit. roliga skit som typ bowla eller åka viking cinderella å dricka tequila och hångla med en 55-taggare på östersjön medans båten glider fram i det 4-gradiga vattnet samtidigt som det blåser styv kuling utanför panoramafönstrena.


så, för att återgå till mina funderingar. går verkligen folk omkring i sin vardag å funderar på sån här skit? hur går det till? sitter man där i soffan å spelar PSP och så helt plötsligt säger det *PLING* i skallen å så tänker man: "varför finns jag egentligen?" och "vad ere för mening med att gå till jobbet, äta, bajsa, sova varje dag?". tänker folk såna här tankar?
jag kan avslöja att jag aldrig gjort det. jag lever..jag e nöjd.

life is a bitch, and then you die (det behöver dock inte vara en bitch, men det låter tufft)