att vara säljare kan inte vara kul. ingen gillar säljare. alla tycker dom är jobbiga och ringer vid fel tillfällen.

igår så kopplade vår annars så trevliga receptionist ett samtal till mig. det var såklart en säljare. säljaren hette nåt mysko som typ gertrud eller nåt liknande och ringde på uppdrag av nåt företag som sålde kurser inom IT. jag är dock jävligt misstänksam av mig och eftersom gertrud hade röst som en jävla fraggel så trodde jag att det var en av mina kompisar som bett henne ringa mig och finta mig upp i skogen. samtalet var ungefär som följer

-hej jag heter gertrud och ringer på uppdrag av
-jaha..
-och jag undrar om du är intresserade av..
-vad hette du sa du?
-eh, gertrud...?
-jaha..och du ringde från var?
-från
-ok..
-som sagt, jag ringer på uppdrag av och undrar om du är intresserad av att svara på lite frågor om
-näh. jag sitter på jobbet nu och har inte tid med sånt här nu
-jomen jag ringer eftersom du tydligen skall vara IT-ansvarig på ert företag
-jaha..joo..
-är ni intresserade av kurser in dottnät?
-microsoft.NET?

(nu brister det för mig för fraggelrösten vet tydligen inte vad hon pratar om. dottnät liksom, vad fan e det?)
-hm...vad är det här? driver du med mig nu...?
-eh..nääee??!
-ok..men jaja..vi är inte intresserade...

jag var alltså helt säker på att fraggelrösten drev med mig men tydligen var det inte så. det blev väl lite pinsamt men jag orkade ändå inte jiddra med tanten så jag sa att vi hade vårt på de torra och inte önskade fler kontakter. ville vi ha kontakt så ringer vi själva sa jag. sen la jag på