Japp, äntligen har man varit å besökt käftis.
Det var väl 10 år sen sist jag var där. Inte så att jag medvetet undvikit att gå och kolla gaddarna pga av att jag är skraj eller har nån tandläkarfobi.
Nejdå, helt ärligt så har det bara runnit ut i sanden. Först var det så att min tandläkare tyckte att jag hade så bra tänder att de tyckte att jag inte behövde gå så ofta. Så de bokade in mig typ max vartannat år. Ett av de där vartannat åren så glömde jag svara och tacka ja på den kallelse de skickade. Efter några månader fick jag en påminnelse på kallelsen som jag återigen glömde bort. Jag diggar inte att öppna kuvert ju. Då dröjde det typ två år till innan jag fick en kallelse som jag svarade på. Men sen när jag skulle gå så fick jag nåt förhinder och avbokade min tid. Sen fick jag ingen ny kallelse. Sen har det bara inte blivit av.

Men idag var jag där fick gaddarna checkade av dr Albans efterträdare i tandläkarstolen.
Hon som rotade i käften på mig såg lite mysko ut, lite som en ko. En rätt snäll ko men ändock, en ko, och hon sa att det såg perfekt ut. Lite tandsten i underkäken men det tog hon bort med först en så där skrapmojäng som man tror att hon ska slita bort hela tanden med. Men sen övergick hon till en ultraljudspryl som var mycket trevligare.

Få väl se när nästa gång man går dit blir nu då...