legenden om de beefande maneterna

det var en gång fyra stycken frisimmande ryggradslösa nässeldjur av typen Scyphozoa, i folkmun även kallade maneter, som var ute å simmade.
plötsligt sa den av maneterna som var en helt vanlig vanillamanet till de tre andra maneterna som var brännisar:
-yo mah tiny brothaz! vad säjs om att rejsa lite? jag slår vad om att ingen av er e snabbare än mig!
den tuffaste av brännisarna svarade:
-fo shizzle mah nizzle! lets rejs damnit! du din jävla vanillamanet kommer inte ha den minsta suck mot oss. fjant!
-eller huuur. jag tar er vilken dag som helst och vilket tid på dygnet som helst len.

Brännmanet av typen Chrysaora - Kompassmanet. Två av brännmaneterna i storyn var av den här typen

ajt..hur som helst. de stod där och jiddrade med varann i det varma sköna havet ett rätt bra tag om vem av dom som egentligen var snabbast. efter ett tag kom dessutom det grova artelleriet fram och det började uttalas tunga förolämpningar samt diverse taskiga haranger rörande varandras vindögda kusiner och insinuationer om dåliga alkoholvanor hos bortgågna farföräldrar i släkten. så där och då bestämde de sig helt enkelt för att avgöra hela beefen en gång för alla genom ett gammalt hederligt rejs i oceanen.

de tre brännmaneterna och den ensamma vanliga maneten ställde de upp sig på rad och sa sen klara, färdiga, gå (eller så sa dom awann, atwo, athreeee, jag minns inte eftersom legenden är så gammal) och direkt så började allihopa pendla på utav bara helvete med deras små, men ack så energiska manetmuskler och börnade på järnet så fort de kunde. och fatta att fort gick de, faktiskt så gick det utav bara faan (excuse my french)!
men då...helt plötsligt, som en blixt från klar himmel, när de små liven pendlat på utav bara helvete bland havets vågor i typ 7 eller 9 dygn i sträck och smärtan från mjölksyran i deras små manetmuskler börjat sätta in så hände det som absolut inte fick hända!
för helt utan förvarning så hade de brassat ända upp på stranden. typ 4-5 meter upp på en sandstrand hamnade dom.
"vadfan nu?" tänkte allihopa samtidigt!
för där låg dom och sprattlade järnet och kom fan ingen vart. ty, maneter kan inte simma i sand och eftersom maneter är blötdur var ju detta förstås en stor katastrof. brännisarna och vanilla tvärdog.
PANG bara!
rätt sorgligt om man tänker efter...

:

yoakeem

hahaha. du är ju helt bränd.

Anonym

Va vad det där? Stackars brännisar.. kunde du inte räddat historien med tex att det kom en traktor eller nåt och skyfflade tillbaka de i vattnet och sen kommer det en val som hjälper dem en bit på väg och sen lägger de in högsta manetmuskeln för det närmar sig en fiskebåt med sitt nät släpandes efter sig... eller nåt..

Markus

Har du knarkat?

yoakeem

Visste du om att detta skulle hända? http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3720943.ab

rewdboy

haha..nä faktiskt inte. jag vill poängtera att mina maneter INTE har nåt med den här incidenten att göra...!

Kasi

Åh grattis nu finns det bara ett påskägg kvar i facebook-burken, synd att man missade resan! Men va fan det är du värd!

Honung

Vilken fin och sorglig legend... Och alltså, vem kom upp på stranden först? I wanna know! (Och var får du allt ifrån?)